Skrynkligt

Nu är det tre månader sedan jag blev arbetslös och stressen blir bara värre för varje dag som går. Jag vet inte ens vad jag VILL jobba med. Film är ju det som låter roligast, och det var ju därför jag gick just film, men i och med att jag inte är så fruktansvärt talangfull när det gäller film så borde jag nog tänka om. Misstolka mig inte nu, film är knappast mitt enda intresse och när jag valde inriktning film på gymnasiet så ville jag bli psykolog minst lika mycket som filmmakare så det är inget jag kom på bara sådär. Tanken på att gå till jobbet och hjälpa folk genom att lyssna och prata med dom och ge råd, låter rätt bra tycker jag! Folk har iofs en tendens till att göra helt tvärtemot vad man råder dom att göra så jag hade antagligen blivit världens fattigaste psykolog eftersom jag hade tvingat folk att göra som jag sa, och i och med det fått dom att lösa sina problem fort som fan.
Jag hade blivit världens bästa psykolog!
Något jobb ska jag nog hitta. Så länge jag jobbar med folk jag trivs med så kan jag jobba med vad som helst.
Tills dess får jag leva med stressen och försöka göra det bästa av situationen :) Jag är trots allt inte ensam.

Puss på er!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0