Vet ni, ibland kommer speciella guldkorn i vardagen.
Jag var lite småsmur över att min mp3 dog på väg till vårdcentralen (jag är antagligen allergisk, blev utlåtandet), jag hade minst en timme och 40 minuter kvar att åka buss och tåg den dagen och det såg jag inte fram emot. Jag hade absolut ingen lust att sitta så länge och bara glo rätt ut i luften och behöva lyssna på alla människors tjaffs runt omkring mig. Men men, jag hade inget val så jag fick ta det som det blev och det var inte förrän på tåget tillbaka från vårdcentralen som guldet gick min väg. Tåget var såklart försenat tio minuter men när jag väl satt på tåget lyckades jag norpa åt mig en sittplats vid fönstret som jag älskar. Två fjortistjejer som satte sig brevid mig gjorde inte hela dagen bättre med sitt vanliga tjaffs om meningslösa saker och jag bara visste att jag dom skulle sitta och pladdra hela resan. Misstag nummer ett! Innan jag vet ordet av föreslog någon av dom att hoppa av och ta nån vagn nånstans som jag inte lyssnade så noga på, och vips så var det ledigt brevid mig. Jag hann mysa i ungefär tre sekunder innan världens tjomme kom och satte sig brevid mig. Beige mössa, slitna jeans, svart jacka och skäggstubb, karln måste vart mellan 40 och 50 år. Jag tänkte "Nej, inte en sån!"
Ojojoj, så fel jag hade. Misstag nummer två.
Mina damer och herrar, får jag presentera mitt Guldkorn Peter!
Dyrkare av Pink Floyd, ägare av minst tusen låtar med Eddie Meduza och nu läsare av Milleniumboken Flickan Som Lekte Med Elden. Han sluddrade lite smått och såg aningen scruffy ut, men ack så klar och skärpt i hjärnan han var. Jag var jätteglad under hela resan och blev nästan lite ledsen när han skulle av tidigare än mig. Jag slängde fram handen till avsked innan han ens hunnit reagera, så ivrig var jag att visa min tacksamhet.
Ni förstår, denne Peter gav mig en hel del bra råd. Det är iofs råd jag redan gett mig själv men det värmde i lilla hjärtat att få höra det av denne härlige man.

Råd nummer 1: "Höj aldrig rösten i gräl"
Med detta menade han att när man grälar ska man aldrig skrika eller prata högre med personen man grälar med, detta leder bara till dåliga saker. Nej, man ska lyssna på varandra och alltid (alltid!) försöka sätta sig in i hur den andra personen tänker. Detta leder oss in på;

Råd nummer 2: "Peka ut dina egna brister först"
Alltså, när man grälar med någon eller hamnar i bråk med någon, då ska man aldrig peka på den andras brister utan peka ut sina egna först. Pekar du ut dina egna får du förhoppningsvis en insikt och kan förstå den andra bättre. Hamnar du i bråk, vare sig om du startade det eller någon annan, så får du en fördel, för om du redan sagt vad som är fel med dig, vad ska då den andra personen säga om dig?

Utöver detta så sa han en himla bra saker, och var otroligt intressant att diskutera med.
Vad jag vill med det här inlägget är att berätta om en skitbra dag, och en dag där jag hittade ett guldkorn där jag minst av allt trodde jag skulle hitta det. Så nästa gång en halvluffig snubbe sätter sig brevid dig på bussen eller tåget, flytta inte på dig det första du gör utan ge honom en chans. Han kanske är ett guldkorn insmort i kol.