Dömer du någon, har du dömt dig själv.
Det stämde fint på mig, det.

Kom nyss hem från en solig dag på Brännö, har bara hunnit slänga mig i en välbehövd dusch innan jag satte mig här med skrivsugna fingrar och blött hår invirat i en handduk. Skönt som fan!
Nu var det som jag nämnde tidigare ett tag sedan jag skrev i bloggen, och jag vet egentligen inte varför det blivit så. Men ibland blir det kanske så att man inte känner för att skriva, eller känner att man inte har något vettigt att skriva. Oftast när det blir så har jag märkt att jag faktiskt haft mer att skriva än vanligt. Oftast när jag slutar skriva är jag stressad över något och sitter "hellre" och ältar mina problem i huvudet framför tv:n. Jag är helt enkelt sådan, när jag är stressad är tv:n det enda som kan få mig lugn, jag skulle gissa på att det är för att jag helt kopplar bort hjärnan och för en stund inte tänker på det som bekymrar mig. Fråga Mita, han om någon vet hur jag blir ;)

Nog om det! Fingrarna flöt snabbt över tangentbordet där kände jag, och jag tror inte ens att jag kommer läsa vad jag skrev för det lär vara en del slarvfel och konstiga formuleringar men så får det helt enkelt vara.
Skönt att skriva av sig lite ibland, eller vad tror ni?

Förutom kursen imorgon är det en sak jag ska göra, och det är att säga förlåt. Jag kan vara lite... hmmm... framfusig? Njae, fel ordval men det får duga. Jag är jag ibland lite för mycket och det kan ibland såra folk när jag inte menar något illa. Så imorgon blir det att ringa ett samtal och säga förlåt till en kompis, för jag menade absolut inte vad jag skojade om.

Ja. Det blir bra.

Jag undrar vart min grå tröja har tagit vägen.

Vet ni, ibland kommer speciella guldkorn i vardagen.
Jag var lite småsmur över att min mp3 dog på väg till vårdcentralen (jag är antagligen allergisk, blev utlåtandet), jag hade minst en timme och 40 minuter kvar att åka buss och tåg den dagen och det såg jag inte fram emot. Jag hade absolut ingen lust att sitta så länge och bara glo rätt ut i luften och behöva lyssna på alla människors tjaffs runt omkring mig. Men men, jag hade inget val så jag fick ta det som det blev och det var inte förrän på tåget tillbaka från vårdcentralen som guldet gick min väg. Tåget var såklart försenat tio minuter men när jag väl satt på tåget lyckades jag norpa åt mig en sittplats vid fönstret som jag älskar. Två fjortistjejer som satte sig brevid mig gjorde inte hela dagen bättre med sitt vanliga tjaffs om meningslösa saker och jag bara visste att jag dom skulle sitta och pladdra hela resan. Misstag nummer ett! Innan jag vet ordet av föreslog någon av dom att hoppa av och ta nån vagn nånstans som jag inte lyssnade så noga på, och vips så var det ledigt brevid mig. Jag hann mysa i ungefär tre sekunder innan världens tjomme kom och satte sig brevid mig. Beige mössa, slitna jeans, svart jacka och skäggstubb, karln måste vart mellan 40 och 50 år. Jag tänkte "Nej, inte en sån!"
Ojojoj, så fel jag hade. Misstag nummer två.
Mina damer och herrar, får jag presentera mitt Guldkorn Peter!
Dyrkare av Pink Floyd, ägare av minst tusen låtar med Eddie Meduza och nu läsare av Milleniumboken Flickan Som Lekte Med Elden. Han sluddrade lite smått och såg aningen scruffy ut, men ack så klar och skärpt i hjärnan han var. Jag var jätteglad under hela resan och blev nästan lite ledsen när han skulle av tidigare än mig. Jag slängde fram handen till avsked innan han ens hunnit reagera, så ivrig var jag att visa min tacksamhet.
Ni förstår, denne Peter gav mig en hel del bra råd. Det är iofs råd jag redan gett mig själv men det värmde i lilla hjärtat att få höra det av denne härlige man.

Råd nummer 1: "Höj aldrig rösten i gräl"
Med detta menade han att när man grälar ska man aldrig skrika eller prata högre med personen man grälar med, detta leder bara till dåliga saker. Nej, man ska lyssna på varandra och alltid (alltid!) försöka sätta sig in i hur den andra personen tänker. Detta leder oss in på;

Råd nummer 2: "Peka ut dina egna brister först"
Alltså, när man grälar med någon eller hamnar i bråk med någon, då ska man aldrig peka på den andras brister utan peka ut sina egna först. Pekar du ut dina egna får du förhoppningsvis en insikt och kan förstå den andra bättre. Hamnar du i bråk, vare sig om du startade det eller någon annan, så får du en fördel, för om du redan sagt vad som är fel med dig, vad ska då den andra personen säga om dig?

Utöver detta så sa han en himla bra saker, och var otroligt intressant att diskutera med.
Vad jag vill med det här inlägget är att berätta om en skitbra dag, och en dag där jag hittade ett guldkorn där jag minst av allt trodde jag skulle hitta det. Så nästa gång en halvluffig snubbe sätter sig brevid dig på bussen eller tåget, flytta inte på dig det första du gör utan ge honom en chans. Han kanske är ett guldkorn insmort i kol.

Jag vet att knappt någon kommer hålla med mig om det jag skriver nu, och jag vet egentligen inte varför jag skriver detta, men jag vill nog helt enkelt bara skriva av mig och få ner mina tankar på "papper".
Många kommer nog sluta läsa så fort dom läser orden "alkohol" och "dåligt" i samma mening, men det är väl mer eller mindre vad mitt inlägg denna tisdag klockan vettefan kommer handla om.
Jag är en av dom ytterst få som inte gillar alkohol, eller kanske mer vad alkoholen gör med folk. Jag tänker iofs inte ljuga, utan ska nog nämna att jag själv dricker någon gång i halvåret eller så, men då är det oftast någonstans där bara jag och några få utvalda blir påverkade.
Iallafall.
Ordet alkohol ger mig riktigt dåliga vibbar. Jag blir svinigt förbannad ibland när jag hör mina vänner prata om sprit, och speciellt om dom berättar att dom vart fulla. Jag vet inte varför, men jag vet att jag blir det. Jag tycker helt enkelt att folk är svaga som dricker, och jag hatar det faktum att de flesta blir riktiga idioter när de dricker. De slåss och härjar, blir högljudda och hotar folk, deprimerade som satan blir vissa och andra blir glada. Det värsta är nog att de blir naiva, och gillar alla de träffar. Folk använder alkohol som en bortförklaring och syndabock, har de gjort något fel på fyllan blir det helt plötsligt inte deras fel utan det verkar som att man får göra vad man vill när man är full och man blir förlåten hur som helst. Är någon t.ex otrogen på fyllan visste den inte vad den gjorde, och kan därför inte hållas ansvarig. Men vad i helvete, borde inte personen i fråga ge fan i att dricka om den inte vill vara otrogen? Alla vet att man blir konstig när man dricker, därför anser jag att man borde bli extra arg på den som skyller ifrån sig på fyllan. Detta har inte hänt mig, men jag har sett mycket sånt skitsnack och det gör mig grymt förbannad.

Det bästa är nog när man hör folk berätta om hur roligt dom hade på festen i lördags, men sen vet man själv att just den personen sprungit runt och skrikit som en idiot hela kvällen, och till slut spytt ner sig själv samtidigt som den krälat i sin egen skit. Jodå, du hade nog roligt.
Det var ett väldigt extremt exempel, men bara att ta spårvagnen en sen lördagskväll i göteborg blir till slut odrägligt. Det luktar fan svin, det väsnas värre än i en hönsgård och folk som ranglar omkring med dimmiga blickar är långt ifrån sexigt. Men ändå verkar alla som dricker tro att de är det snyggaste som finns. För att bli attraherad av någon i onyktert tillstånd måste man antingen vara blind eller själv onykter. Har man själv druckit känner man inte fyllestanken runt andra, och det gör nog rätt mycket i just den frågan tror jag.

Alkohol påverkar inte bara dig, och det verkar hela mänskligheten ha problem med att fatta.
Jag vet inte vad jag vill ha sagt med det här inlägget. Ni får ta det som ni vill, gärna komma med någon sorts respons. Allt blev väldigt luddigt och allt jag ville ha med kom inte med, mest på grund av att jag själv inte vet vad jag tycker eller hur jag ska få fram det.

Hoppas att det gav något iallafall!
Tack för att ni läser.
Puss på er!

Tog denna bilden vid halloween

Jag bjuder på den ;)

Inte nerslagen bokstavligt talat, men den här dagen har känts som en rejäl pungspark och en hammare i skallen.
Att gå på den ”intervjun” var det största slöseriet med tid någonsin. För det första hade hon redan hittat en tjej och hade inte en tanke på att ringa och informera mig om det så jag slapp åka dit, himla tur att jag inte åkte dit tidigare och behövde betala för bussresan.

För det andra betedde hon sig som att jag var en praktikant och inte en arbetssökande som jag hade gjort ganska klart för henne från början att jag var, och hon frågade efter min arbetsförmedlares namn det första hon gjorde, precis som att mina ord inte hade någon mening.

Vad som tåls att nämnas är att affären var pytteliten, och det såg ut att få plats högst två anställda där inne, vilket för oss in på en tredje sak som var väldigt skum med hela situationen. Hon hade som sagt redan fått en praktikant och det hela går ut på att man får ta praktikanter så länge de har chans till anställning senare. Detta tror jag inte ett piss på att hon som ägde affären ens funderade på att upprätthålla. Hon sa att det inte fanns någon plats i alla fall fram till jul, men att hon skulle höra av sig när det blev så, men vafan, hon har ju knappast plats för den då anställda praktikanten OCH mig i en så liten affär.

Jag kan ha helt fel i hur jag uppfattade situationen, men hon gav ifrån sig dom vibbarna och hon hade inga riktiga svar till frågorna, och detta gjorde att hon uppfattades väldigt skum och utnyttjande.
Fy fan vad trött jag känner mig nu. Utmattad och arg. Vad är det för korkad regel dom har hittat på? Klart som fan att arbetslösa kommer utnyttjas av företagen när de får gratis arbetskraft, det är flera som har vart med om det.
Tanken låter ju förvisso ganska bra. De arbetslösa kommer hemifrån och får lite arbetserfarenhet, och företagen vågar ta in fler praktikanter eftersom dom inte förlorar på det. Men självklart blir det en hel del utnyttjanden också! Och det är tillräckliga skäl för att ta bort hela grejen tycker jag.

Praktik är en härlig grej förresten!
När man skriver in sig på arbetsförmedlingen säger dom att praktik inte anses som en erfarenhet när man söker jobb, men sen vill dom slänga ut en på praktik mer eller mindre vart som helst så man får "arbetserfarenhet".
Räknas praktik då helt plötsligt? Eller gör man det helt i onödan?
Jag tycker att praktik självklart räknas!
Vad tycker ni?

Nej, nu har jag tröttnat på det här, och mitt te har blivit kallt.
Jag ska ta och fylla på min kopp och sen mysa ner mig i soffan framför tv:n :)

Hoppas ni har en mysig kväll!
Puss på er :)

Tata!

Jag tror verkligen inte att nån av dom som jobbar på arbetsförmedlingen VET nånting om stället dom jobbar på. Dom beter sig alltid som att dom aldrig i hela sitt liv hört frågorna man ställer, och för att få ett ordentligt svar måste man ställa exakt rätt fråga. Surkärringar och skitgubbar är det enda dom verkar anställa där! Fy fan.

Men dagen lär bli bättre :D Om några timmar beger jag mig till frölunda för att se lite Terror på storduken, och det ska bli riktigt skojj! Ska möta upp en kompis tjugo i sex så går vi dit tillsammans, eftersom killarna ska vara där tidigare för att planera med folket på kulturhuset.

HAHA, nu hörde jag en duns och ett halvdovt "Aaahh". Det var Mita som slog sig :D Sånt förgyller min dag ska ni veta!
(Min pojkvän heter Mikael, men kallas Mita. Så, nu slipper jag den jobbiga skiten XD)
Men nu ska jag ta och skala potatis!

Ha det bäst